12/6-2013

Drygt 3 veckor nu sedan det brakade loss, vissa saker har blivit bättre andra sämre.

Snittar ungefär 10,000 steg om dagen nu i alla fall, betydligt mer än vad jag gjorde tidigare. Går/stapplar först kanske 700-800 meter till bussen på morgonen, sedan 1km till från hållplatsen till jobbet. Sedan knallar jag runt på jobbet hela dagarna mellan ärendena o.s.v. Upplever att det gick betydligt bättre att gå förra veckan. Nu har jag väldigt ont i framsida underben eller smalbenet samt svårt att lyfta benet i höften.
Allt promenerande är väl både bra och dåligt. Jag kan tyvärr inte ta bilen och köra saker som jag behöver ha med mig av det större slaget, så jag måste tyvärr be om hjälp hela tiden när det är saker som ska tas ut eller hämtas in från användarna. Känner mig så handikappad och oduglig att man skäms ibland.

Tycker dock att det bara blivit värre i ryggen. Den plötsliga smärtan i ryggen som ibland uppstår, hugger till, har blivit skarpare.
Hade tidigare ingen direkt konstant värk men det har jag nu:

Framsida smalben (höger) värker hela tiden, ungefär som en benhinneinflammation.
Har börjat få mer domningar i benet och foten.
Molande värk i vad jag upplever som höger testikel.

Lyckats bli förkyld i slutet på helgen också så har fått hosta och snuva. Så varje gång jag nyser och hostar så hugger någon mig i ryggen med en kniv.

Ringde idag till Vårdcentralen och försökte få tag i läkaren igen, han skulle ringa upp imorgon förmiddag. Det går fan inte undan.

Läst otaliga bloggar, forumtrådar eller artiklar om diskbråck. Folk som råkat ut för det och hur deras väg tillbaka har varit. Intressant läsning och rätt ofta eller nästan genomgående är det en rätt brokig väg genom sjukvårdens snår för att ens kunna komma till behandling. Många får en packe Alvedon, en klapp på axeln samt ett ”-hem och vila!” Det låter väldigt bekant.
Om man har vad jag kallar negativ trend efter 4-6 eller kanske 8-10 veckor, att man inte blir bättre utan antingen oförändrat eller sämre, så börjar de fundera på magnetröntgen till att börja med…

One thought on “12/6-2013

  1. Sofie

    juni 13, 2013 at 9:23f m

    Lider verkligen med dig! Mitt ryggskott i vintras var inte att leka med, men det gick åtminstone över efter ca en månad. Var livrädd för att det skulle vara ett diskbråck, men klarade mig som tur var. Håller tummarna för att du får någon rätsida på problemet snart och att du kan börja bli bättre istället för sämre.

Kommentera

Your email will not be published. Name and Email fields are required.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>